Caravan – Artists on the road

Caravan – Artists on the road är ett EU-projekt om communityteater. Projektet bestod av 11 organisationer från 9 europeiska länder och pågick mellan 2011-2014. Teater Spira var den svenska parten i projektet och arrangerade även tillsammans med Producentbyrån den avslutande konferensen Crisis and Rebirth? – Inclusion in the performing arts in the EU som ägde rum i Göteborg den 19-20 maj 2014. Konferensen i Göteborg var avslutningen på ett 3-årigt projekt, ett projekt som på många sätt var en sann europeisk framgångssaga. Från att det fick 99 av 100 poäng i utvärderingen av ansökan från EACEA (EU-kommissionen). En framgångsfaktor var naturligtvis att en handelsjurist skrev ansökan tillsammans med de konstnärliga ledarna. Då blev ansökan på rätt språk, med businessplan, nyckeltal och tydlig tidsplan. Projektet är dessutom ett flaggskepp för kulturprojekt finansierade av EU för att det hållit både budget och tidsplan. På det administrativa planet ett otroligt lyckat projekt. Men hur är det med det konstnärliga resultatet?

Från konferensens programförklaring: ”Just nu står vi inför enormt stora utmaningar inom Europeisk kulturpolitik. När kulturbudgetar skärs ner i ett rasande tempo och när allting som ens närmar sig fackliga rättigheter överges lika snabbt verkar konsensus vara att vi kulturarbetare och konstnärer i alla fall ska vara glada att vi fortfarande har ett jobb. Men hur påverkar det rådande samhällsklimatet konsten vi skapar? Kan vi verkligen kosta på oss att vara kritiska mot den hand som föder oss de smulor som faktiskt finns kvar? Och vad gör det här med konsten sett ur en bredare social kontext? När det handlar om communityteater så arbetar vi med människor: med deras erfarenheter, deras tankar, deras liv. Vi verkar för att göra deras röster hörda. Men om de rösterna då är kritiska mot EU eller mot de institutioner och organisationer som står för finansieringen, vad händer då? EU kräver att våra projekt ska vara oklanderliga ur ett administrativt perspektiv. Men den konstnärliga nivån, eller arbetet med inkludering och det demokratiska perspektivet vi presenterar har betydligt lägre prioritet. På det här sättet skapar vi administrativt perfekta projekt, men ofta med undermåligt konstnärligt och demokratiskt innehåll.

Hur påverkar det här konsten vi skapar? Vad är det vi väljer att prata om och vad är det vi väljer att inte prata om i projekt av det här slaget?

Med den här konferensen vill vi lyfta de här frågorna och diskutera dessa otroligt viktiga ämnen i ett öppet och tillåtande klimat. Vi vill höra era tankar om detta och lyssna på era idéer och erfarenheter och ta del av den kunskap ni alla har. Vi behöver din hjälp att besvara den på samma gång enkla som svåra frågan: Vart tar vi vägen nu?”

Under två dagar samlades ca 80 deltagare från sammanlagt 9 länder för att diskutera communityteater, konst, demokrati och EU.

Medverkande: Catharina Thörn, forskare vid Institutionen för Kulturvetenskaper vid Göteborgs Universitet, Chris Torch, grundare och Senior Associate på Intercult, Alberto Pagliarino, konstnärlig ledare för Caravanprojektet, Jonas Fröberg från Teater Spira, Malin Enberg, projektledare och producent från Producentbyrån, Victoria Alarik från Teater Spira och VAD – Victoria Alarik Dance company, Alessandra Rossi Ghiglione, professor vid Universitetet i Torino, Patricia Aguilera Arroyo, holistisk lärare, konstnär och skådespelare från Sevilla, Benedict Ocker från organisationen Pakt i Freiburg, George Zlatarev från teaterorganisationen Vazrajdane i Sofia, Bulgarien, Gabriel Alejandro Hidalgo Cabezas, skådespelare, ungdomspedagog och gatuartist som även jobbar med social teater och pedagogiska interventioner, Allan Klie, teaterchef på Københavns Musikteater och Jens Stilhoff Sörensen, forskare i globala studier på Göteborgs Universitet.