Hotet mot demokratin

Alba.nu, 2014-04-22

Kulturen invaderas av nya mekanismer för att politiskt styra verksamheter. Metoden är hämtad direkt från näringslivet – New Public Management. Men är den lämpad för kultur?

Jag ska tala om New Public Management, ett styr- och kontrollsystem som sossarna införde i slutet av 80-talet och som borgarna alltid fördjupat när de haft makten. Det är inte kulturpolitik, men det är politik som påverkar kulturen och som konstnärer och journalister borde spegla. Det har jag upptäckt i flera långa teater- och skrivprojekt inom gymnasiet, på Stadsledningskontoret och till och med på Volvo. Det jag märkt är att New Public Management minskar det demokratiska inflytandet inom det offentliga, minskar insynen, minskar yttrandefriheten, vad som får sägas.

Offentlig verksamhet är en arena där det ska vara insyn. Sverige tror på transparens, insyn. EU vill inte ha för mycket insyn. Företag däremot är slutna. Minskar man insyn och yttrandefrihet i det offentliga, innebär det ett minska den totala öppenheten och yttrandefriheten i det svenska samhället. Är det någon som bör reagera är det vi journalister, skådespelare och konstnärer. Yttrandefriheten är vår livsluft. Demokratin vårt ansvar. Därför vill jag tala om hotet mot demokratin från New Public Management.

Det började på Volvo, där jag gjorde ett Airis-projekt. Jag var ute på Volvo Lastvagnar i Tuve för att jobba med bilbyggarna en dag i veckan. De tyckte att det var konstigt att jag var där. Är jag i själva verket chefens lilla spion som skvallrar om vad de berättar?

Jag måste ändå ha gjort ett harmlöst intryck, för trots denna misstro berättade de förtroliga saker i avskildhet. När ingen annan såg. De skrev om sitt kärleksliv och om sin längtan och om språket som blir kasst när man jobbat där för länge. Att man längtar efter att utvecklas och bli sedd. 2011 gavs en bok med dessa texter ut av Sekel bokförlag och Teater Spira: ”Vi ska inte skriva någon jävla bok. Texter från verkstadsindustrin 2006-2010”. Här är en av dem, KASAM:

Kasam
Chefen säger: Gå och fyll i Kasam.
Chefen säger inte: hur mår du idag?
Chefen säger inte: är det nåt du funderar på?
Chefen säger inte: är det nåt vi kunde förbättra?
Chefen säger:
Gå och fyll i Kasam.
”Känsla av sammanhang”
”Känsla av sammanhang”-formuläret. På datorn.
Datorn är seg idag. Jag är seg och uttråkad. Fyller i formuläret.
Känsla av sammanhang.
Nej, tyvärr.

KASAM fick mig att få syn på hur Management i fabriken alienerar folk från varandra. Cheferna var inte där för att bry sig om sin personal. Det är inte så det fungerar. Man ska inte vinna förtroende genom att samarbeta. Istället genomför man Management med hjälp av styrning och kontroll. Management har sitt ursprung i ingenjörskonsten i USA på 1800-talet, som sedan inom bilindustrin i början av 1900-talet utvecklades till Taylorism, Fordism och senare Toyota Production Systems, LEAN och Volvo Production Systems. Management har blivit det självklara i näringslivet. Det har överförts till offentlig förvaltning under begreppet New Public Management och synonymer som
Effektivisering,
Rationalisering,
Nyckeltalsstyrning,
Ekonomistyrning,
Balanserade styrkort,
och till sist alla anställdas favoritmening: Nu är det dags för en ny
Omorganisation!

New Public Management har fler inspirationskällor men bygger på samma tankesätt som Management i industrin. Rätt skruv ska möta rätt mutter vid rätt tidpunkt till rätt tidsåtgång. Det är rationellt i en global konkurrens som för bilmarknaden. Du åker ut om du inte driver på en ständig effektivisering.

Samma tankesätt, samma rationalitet ska nu tillämpas inom den offentliga sektorn. Precis som en Volvoarbetare förädlar järn till bilar, förädlar läraren eleven till ”kunnig nog för jobb eller studier”. Eleven motsvarar bilen. Läraren motsvarar Volvoarbetaren. Rektor motsvarar förmannen, det vill säga ”Arbetsledaren” eller ”Produktionsledaren”. Områdeschefen över rektorerna motsvarar produktionsledarnas ”Gruppchef” eller ”Area Manager”. Verksamhetsledaren, ”Skolchefen”, motsvarar ”Fabrikschefen” på Volvo.

Några nivåer upp har vi ”Förvaltningschefen” för hela kommunala skolan i Göteborg, som motsvarar Volvos VD. Båda svarar de mot sin Styrelseordförande, i skolans fall Utbildningsnämndens Ordförande. Eftersom New Public Management råder, baseras styrning och kontroll inte på förtroende mellan olika chefsnivåer eller mellan chefer och arbetare (lärarna), utan på att man följer kontrollsystemet. Men snacket går på ett annat sätt. Man pratar om att ”synliggöra sina lärare”. Ger fortbildningsdagar i ämnet. Men det är prat med syftet att minska risken för gnäll och störningar. Själva systemet baseras inte på förtroende eller att synliggöra. Man ska inte ha någon känsla för sina skruvar och muttrar utan bara göra som man är tillsagd. Så fungerar Management. För då kan VD styra. Det är VD som utvärderar nyckeltalen som ger information om verksamheten. Om en avdelning jobbar långsamt, byter man chef, outsourcar eller lägger ner den för att få ökad effektivitet. Man tar inte reda på problemen nere på golvet, eller försöker lösa dem.

Systemet får en cynisk bieffekt inom det offentliga. Det såg jag när jag drev ett bokprojekt där gymnasieungdomar fick skriva en bok om sina liv: ”Vad du inte vet om mig – 26 ungdomar på Burgården berättar” (Teater Spira, 2010). Skolan tar in ungdomar med IG i kärnämnen som till exempel svenska. Tre år senare släpper man ut dem med IG. Lärarna kallar det Förvaringen. Läraren vill protestera från sin yrkeskunskap och medkänsla, att man måste ta tag i dessa ungdomar. Vilket kräver mer tid eller fler lärare.

Men när man protesterar blir man en störning i systemet. Integritet och kunskap verkar vara självklara krav på en lärare. Men integritet och kunskapskrav från en lärare krockar med styrningen. Läraren ska inte utvärdera effektiviteten i styrningen. Det gör förvaltningschefen. Läraren ska jobba på enligt order. Lärarens integritet och kunskap hamnar därmed i konflikt med New Public Management. Forskaren Jens Stillhoff Sörensen kallar detta för avprofessionalisering. Man får inte stå upp för sina elever eller sin kunskap, om det på något sätt påverkar verksamheten. Lärarens kunskap blir i realiteten inget värd. De ska endast förädla eleverna, inte ha möjlighet att påverka eller ha välgrundade åsikter. Byråkratstyrningen har prioritet. Arbetsledaren, rektor, ska inte tänka själv utan administrera beslut ovanifrån och skicka tillbaka resultat uppåt genom byråkratin till VD, det vill säga förvaltningschefen. Tänker man själv går man utanför sitt uppdrag. Det är en otillfredsställande situation för en rektor. Rektor blir stressad och utbränd. Läraren får en stressad chef. En rektor som inte orkar med protester. Fortsätter man kräva förändring, blir man straffad och osynliggjord i sin strävan att hjälpa ungdomarna. Men skolan tar ändå skolpengen för varje ungdom. Skolpengen är alltså viktigare än lärarens integritet eller en positiv utveckling hos eleverna. Rationaliteten som Management talar om, gäller bara utifrån ett fåtal faktorer som skolpeng och antal elever. Samma sak gäller inom vården. Antal remisser är det centrala, inte hur friska patienterna blir. Fokus ligger bara på nyckeltalen, vilket är detsamma som pengar.

Så var det på Burgården där ungdomarna skrev sin bok. De engagerade lärarna kände sig utbrända. Att man struntade i dem. Deras strävan för eleverna möttes i praktiken av oförstånd uppifrån. Skolan höll budget. Byråkratstyrningen och den betungande administrationen löpte på utan störning. Samtidigt gick unga människor ut gymnasiet med IG. Statistiskt sett dömer det ut dem till en framtid utan fast jobb. När vi berättade om detta i boken, skulle den stoppas. ”Klistra över de formuleringarna” i 400 böcker. Vi lyssnade i projektet på ungdomarna som fick prata och skriva om vad de ville: sex, känslor, relationer. Om trasiga familjer. Många av dem var vana att stänga öronen i skolan. Typ: det är ingen idé att jag bryr mig. Eller: jag har värre problem än skolan. Men det händer något när de träffar vuxna som bryr sig på allvar, som till exempel deras fantastiska klassföreståndare. Då vill de vara med. Då blir det roligt. När de kände att det vi gjorde var meningsfullt, kunde vi tillsammans göra saker som ledde tillbaka till skolplanen och bättre betyg.

Nä, problemen får man inte tala om. Men det gick ju bättre för flera av ungdomarna. Klassen gick ut med den bästa betygsutvecklingen i hela den kommunala gymnasieskolan i Göteborg, tillsammans med tre andra klasser. Det får vi inte tala om, ifall det också kommer fram att det går muslimer på Burgården och att det finns problem på skolan. Va? Rädslan var att det kunde hota nyckeltalen. Skolpengen. Eftersom elever kunde börja dissa skolan. Söka sig till andra skolor. Var låg fokus? På eleverna? På lärarna som slår knut på sig själva för att hjälpa dem? Nä, stopp för det. ”Förvaringen” funkar utmärkt för att förvaltningen ska få skolpengen. Det är cyniskt. Om man inte sätter ner foten med integritet och kunskap blir det exakt enligt Management: styr- och kontrollmekanismen avprofessionaliserar lärarna. (Och läkarna likadant.) Och eleverna drabbas.

När lärarna osynliggörs blir de ledsna och arga. Samtidigt överöses de med den extra administration som kommer av New Public Management. Ännu mindre tid för eleverna! När de tröttnat slutar de som lärare. De blir kanske chefer eller byter yrkesbana helt. Från vården hör jag liknande berättelser. Och poliserna sitter fast med sin administration, hinner knappt jobba. Den rationaliteten genomsyrar nu samhället. Jens Stillhof Sörensen, forskare på Göteborg Universitet, säger:

New Public Management är egentligen en samlingsbeteckning på en rad reformer som drivits fram sedan Thatcher och Reagan på 80-talet. Thatchers grundidé var att krossa själva idén om ett samhälle. Detta är en nyliberal idé som kan kopplas till filosofen och ekonomen Friedrich Hayek som uttryckligen argumenterade för att man måste utplåna solidariteten i ett samhälle.

Intressant idébagage. ”Utplåna solidariteten i ett samhälle.” På Volvo ser man logiken tydligt. Det är bilar som ska sättas ihop, inte solidaritet. Inga störningar tillåts. Inga andra agendor. Det måste hela tiden bli effektivare. Men om man för in det systemet i det offentliga, då krockar det med våra grundläggande värden. Öppenhet, insyn, inflytande. Byråkratistyrningen har i New Public Management prioritet över dessa värden, och därför minskar öppenheten, insynen och det medborgerliga inflytande i samhället. Det innebär en genomgripande försämring av den svenska demokratin. Jens Stillhoff Sörensen igen:

I praktiken har New Public Management inneburit en förödelse av den offentliga sektorn. Den korrumperar alla andra värden genom att omvandla dem till ekonomiska. Eftersom allt ska mätas och utvärderas måste all verksamhet, alla beteenden, allt, omvandlas till kvantitativa paket och enheter som får ett numeriskt och därigenom ekonomiskt värde. En polisutryckning, en blindtarmsoperation, ett studentsamtal, alla ska de kunna mätas i siffror.

När vi imiterar företagens logik i det offentliga minskar insyn och möjligheter till debatt och demokratiskt inflytande. Detta måste vi diskutera högt så att alla inser vad New Public Management är. Då kan vi tala om det. Om inte vi journalister eller konstnärer gör det, kommer ingen att göra det. S och M har samma åsikt i frågan. New Public Management är ”bara” rationell förvaltning enligt dem. Därför ingen debatt. Jens får dock sista ordet:

New Public Management är en nyliberal filosofi för hur den offentliga sektorn ska styras och den utgör en politisk modetrend som påverkar vår tidsanda men utan att ha debatterats offentligt och utan att någon har fått ta ställning till den i ett riksdagsval. Det är ingen överdrift att påstå att den sannolikt innebär en av de mest genomgripande samhällsomvandlingarna sedan välfärdsstatens och demokratins framväxt.

Fråga till Jonas:
Vad betyder New Public Management för kulturpolitiken?
Vi konstnärer och journalister måste reagera. Demokrati och yttrandefrihet är en förutsättning för vårt arbete. Det åligger oss att utveckla demokratin, försvara yttrandefriheten. När en stor reform som allvarligt påverkar demokrati och yttrandefrihet, genomförs i det tysta, är det vårt ansvar att reagera.

Vissa av oss samarbetar med vård, skola och offentlig förvaltning. Då påverkas vi direkt av minskande yttrandefrihet. Jag hör historier om att bli tystad, sparkad eller förlora sin finansiering. Eller att man censurerar sig själv av rädsla för att förlora sitt uppdrag. Vi behöver diskutera öppet hur denna rädsla påverkar oss. För att inte bli tystade.

Vi bör också vara uppmärksamma på om New Public Managements logik införs inom kulturpolitiken – och den företagsimiterande Management-rationalitet jag beskrev ovan. Då är det början på större mer omgripande omvälvningar som när man sålde SJ eller införde det fria skolvalet.
Hur kunde det se ut? Vilka tecken är det vi ska vara vaksamma på?

Avreglering, bolagisering, konkurrensutsättning (som med SJ). Kunde till exempel se ut så här: Privatiserad kulturförvaltning som konkurrerar med offentlig kulturförvaltning om upphandlingar hos kulturnämnd och Kulturråd. Privatiserad Arbetsförmedling Kultur som konkurrerar med kvarvarande offentlig arbetsförmedling om uppdrag från Staten.

Marknadsimiterande byråkratstyrning (ungefär som upphandlingen av offentligt finansierad vård och skola). Ökat inflytande för byråkrater, mindre inflytande för sakkunniga, till exempel i bedömningar av ansökningar om kulturstöd. Det kan ske på olika sätt, till exempel i omstruktureringar av stödformer som gör att paneler av sakkunniga i praktiken får mindre inflytande, även om de skulle finnas kvar. Man börjar belöna den konst som säljer bra, även från det offentliga. Byråkrater utvärderar då vad som säljer, för att härma en fri marknad. Detta är en del av New Public Managements verktygslåda och hör samman med fortsatt avreglering av offentligt finansierad kultur och ökad byråkratstyrning.

Det är inte bara upphandlingen som är problem utan själva idén att driva allt som är offentligt efter marknadsimiterande principer: De tre M:en markets, measure, och managers. Marknad, Mätning och Managers. Allt ska kvantifieras och mätas. Det leder till en avprofessionalisering, byråkratisering och korrumpering av värden. För kulturen betyder det att när man inför nyckeltal som Antal Besökare eller Nöjd Publik-Index så försvinner förståelsen för konstnärernas kompetens och erfarenhet. Värdet av kvalitet, integritet, kritisk kraft eller skönhet försvinner så länge publiken fyller i att de är nöjda. Byråkraten utvärderar mätningarna, konstnären har ingen talan. Nåde den konstnär som är alltför obekväm!

Jag påstår inte att dessa sjukdomstecken syns i Sverige. Gör de? Var ser du dem?
Var och en måste vara vaksam!

Jonas Fröberg

Länk till artikeln.